den trettonde aposteln

för fan! den där Cigge vi brukar prata om som alltså är fostret i en ständigt pågående, aldrig övergående graviditet of mine. han  som man ofta kan skylla på när diskussioner och handlingar börjar slutta mot karaktärsförgörande och moraliskt förfall. typ när man har suttit i sängen hela dagen och druckit fyra läsk, varav två innan klockan tolv och så ursäktar an det med att "det är för att cigge är så jävla krävande just nu, man borde ju egentligen ta fram galgen men mylingen lär ju hämnas på något förfärligt sett", och så öppnar man femte drickan och väntar på att det ska bli skymning så man kan öppna de "riktiga" drickerna. ja det gamla fantasifostret som skapar dekadens, är eventuellt inte en monsterunge in the lifemother. snarare kan denne Cigge vara det så kallade barnet inom mig. vilken vidrig insikt! en gång såg jag en bild på google (forskar MYCKET på google) på ett foster med hajmun. vågar inte leta upp den just nu men just den bilden skulle kunna vara ett foto av Cigge.  hela tiden går man och skyller på att det är en konserverad graviditet så visar det sig att det är "barnet inom". barnet inom mig är alltså ett mycket osympatisk foster med hajmun, två rader av "sylvassa" tänder, och ett impulsivt beteende. droppen som inte gick att få ut ur bib:en är ju att det dessutom är en POJKMAN! inte konstigt att man beter sig illa när barnen inom släpps igenom när det är en jävla XY.