"Döden"?

Det enda jag kan tänka på just nu är OM jag ska dö. Ni fattar hur komplicerat detta är! Jag tänker liksom inte på vad som händer i dödsögonblicket, om det finns "liv" efter död, om kropp och själ kan separeras eller på gudar och paradis. Min fundering och mina tvivel är av helt annan art. Jag kan inte vara säker på att jag kommer att dö. Jag "vet" egentligen att det kommer att ske. Det är ju en evig sanning, men jag KAN BARA INTE FÖRESTÄLLA MIG NÅGOT UTAN MIGSJÄLV! ...och just där nådde möjligen min narcissism sin absoluta peak. (Låt oss hoppas det).

Vet att detta kan tyckas en aning excentriskt men jag får verkligen inte in tanken i mitt huvud. Vanligtvis har jag faktiskt en ganska förnuftsbaserad tankevärld. Det är som att religionsfilosofin har tagit patent på teoribildning för att beskriva detta "död" och jag upplever det som mycket problematiskt, i min jävla vardag! ............Men med bakgrund av alla ständiga uppmaningar till att debattera tillfälliga sanningar aka "upplevd verklighet", varför får jag inte ifrågasätta min egen (påstådda) "framtida död"?

Observera gärna att mina tankeutflykter inte alltid är poänglösa. Men just den här är måhända det.


Jahopp....annars då? <-- älskar när bryter av så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0