den trettonde aposteln

En sak jag ofta tänker på när jag går i affären är hur jävla stenålders allting fortfarande är. Nu menar jag inte på det sättet att man äter rötter och typ rått kött (hehe ifall jag var en särskrivare och menade råttkött?), utan jag menar hela grejen med att hämta hem mat till sin lägenhet/grotta! Jag går där bland hyllorna och bara BEHÖVER mat för att ÖVERLEVA. så jävla lame. Jag får då en känsla av att vara jägar/samlare. speciellt när man ska välja ut de finaste tomaterna eller kollar datum på mejeriprodukterna -v ilket äckligt sätt att kalkylera vad man har störst nytta av!
Det äckligaste av allt är att man gör det för överlevnad. så jävla primitivt att bara vilja överleva. Det är förklätt till moderna och sofistikerade former, allt det här med att laga middag och duka och äta goda saker men egentligen, egentligen är det ett instinktivt primitivt primärbehov. fyfan vad jag avskyr behov! jag undrar, när ska
sci-filivet börja?

vad som är skrämmande är att överätare (superfetton) är lite högre utvecklade än andra eftersom de inte alls bryr sig om behov. De är bara addicted och gör det för nöjes skull. Beroende är ju åtminstone ett konstruerat behov. Om man ändå slapp gå och plocka i matbutiken så skulle det inte kännas lika störande.
En tanke: bli groteskt fet så att jag inte kan röra mig och få all mat levererad av en personlig assistent. jag slipper jägare/samlare-känslan och jag har skapat ett beroende istället för ett behov. tål att tänkas på.

Idag kommer Sara, vi ska bara käka macker hela helgen. JIPPI!