den trettonde aposteln

Alltså har kommit fram till en mer noggrann beskrivning av glättiga människor, som jag avskyr. Förutom att skämta som i en komediserie så är de liksom spralliga och "busiga". De har barnet i sig! Jag har ett annat "barnet" i mig för jag är tjurig, ansvarslös och hittar på olika saker (obs ej som de spralliga som "hittar på roliga saker" utan mer som typ fantiserar ihop grejer och hittar på egen fakta). ALltså fy beskrev precis mig själv som typ Karlsson på taket.. Tänker på det med att omfamna barnet i sig. Det där jävla barnet asså.. Att man alltid kommer vara i konflikt med den för att den är ens egentliga vilja och så bara leker man "vuxen"? VET ATT ALLA ÄR BARN SOM LEKER VUXNA EGENTLIGEN! + Jag älskar att allt är en lek!!! Fast vissa har ju tappat kontrollen över leken och tror att verkligheten är när man leker vuxen. Fast usch, tänk att det är olika barn som tillexempel styr världen

Stör mig ej i min psykos nu jag ska ride the waves of it!!!!!!!!