den trettonde aposteln

Rubriken är ett litet slagord jag snappat upp som sammanfattar den senaste veckan mycket väl. Vet inte riktigt när jag ska åka hem igen. Gu tänk om man aldrig mer kom hem? Bara lämna lägenhety och alla saker och fortsätta mot någon annan stans.. bli en showgirl i Berlin som ingen någonsin hör ifrån igen. Då får man i alla fall göra många shower! Det är sällan min show nu rent artistiskt. När jag spelar gitarr så är det andra ljud också så som tv eller prat eller skratt och trams. Vill bara... knuffa någon av scenen och ta över; "det är min show nu". T ex kan man göra det på nyårsafton om alla DJs suger (vilket jag lovar att de kommer göra). Då kan man knuffas och dra på något subbigt, exempelvis New Order och röja när synten flippar ur.

På nyårsafton ska jag balansera måttfullhet med gränslöshet (utan att vara vulgärt utåtagerande) vilket förresten även är ett av mina nyårslöften. Att hitta den balansen JÄMT.
Övriga löften (eller ska man säga ambitioner?) är att köpa nya jeans man kan ha till allt, att hänga på stranden och bli solbränd, att åka till Paris, att festa på Jazzhuset eller i Köpenhamn,  att laga cykeln, att cykla till city och så den jag tror kommer bli otäckast: att gå till tandläkaren

Hoppas jag kommer lyckas med allt! Första och sista är svår, man får extra ambitionspoäng om man klarar dem. Har inte så mycket farhågor inför 2011, allt ordnar sig alltid. Eller har ju  några mörka hål i mitt sinne men de ska jag inte dela på bloggy. De ska jag förtränga!

Som avslutning för idag och för i år har jag ett litet nyårsskämt till er:
Vet du vad det är för skillnad mellan en ferrari och en säck döda spädbarn?
- Jag har inte en ferrari under sängen..

Gott nytt år!!!